En usel morgon
Igår strax innan sju låg jag knappt vaken i sängen och surfade på mobilen. Maken höll just på att borsta tänderna för att några minuter senare lämna lägenheten och ta bussen till pendeln, som skulle ta honom till jobbet. Det jag dock insåg där i min sömndruckenhet var att bussen inställda. Alla bussar i Södertälje var inställda. Alla! Inklusive den som min man skulle åka med.
Okej tänkte vi, jag kör honom till pendeln. Tanken var att jag skulle ha bilen och hade dessutom behov av den under min arbetsdag. Vid lite mer surfande inser vi att den tilltänkta pendeln stod stilla, eller mer exakt spåret pendeln skulleåka på stod det ett trasig och väldigt stillatående tåg. Tänker vidare: “kanske jag ska köra maken till jobbet.” Detta var innan vi kommit ner och sett hur miljön bilen vi äger står i såg ut. Den forbollstora parkeringen var täckt med drykt två decimeter snö. I det innersta hörnet har vi vår bil. Ni anar säkert att projektet ta ut bilen inte var gjort i ett nafs.
Bilen var väl insnöad och under snön doldes ett halt och fint underlag av is. Massor av skottande, puttande, sladdande och kraftord låg framför oss innan bilen lämnat parkeringen en halvtimme senare. Då utan mig i den, utan bara maken. För tiden att köra honom till jobbet var för länge sen förbi för om jag skulle hinna till jobbet.
Så det var promenad till jobbet som gällde. Något som i sig inte är något problem. Nu var det bara omständigheten att jag var sen, då väldigt mycket obugeterad tid gått åt till skottning, det var oplogat och jag halkade. Som grädde på moset låg lurarna till telefonen på jobbskrivbordet, så inte ens lite musik kunde underhålla mig under min vandring till jobbet. Jag var arg, irriterad ochblöt när jag kom fram.
Väl framme på jobbet, lite sen och med otvättat hår blev allt bättre. Jobbets bil var ledig, så dagens senare transporter löste sig. Det fanns kokt vatten så jag fick te. Det fanns arbetskamrater att skratta med åt allt som blivit tokigt. Så det var en usel morgon, men en bra dag.
